Materialismen och empiriokriticismen

"Utan revolutionär teori kan det inte finnas någon revolutionär rörelse." - V.I. Lenin

Kampen för ett vetenskapligt förhållningssätt är central för marxister. Lenin skrev Materialismen och empiriokriticismen under en kontrarevolutionär epok när allt hopp om förbättring av människors levnadsförhållanden för många verkade förlorat. Många, även bolsjeviker, tog sin tillflykt till den idealistiska filosofin, till subjektivismen eller "empiriokriticismen" som den då uppträdde som. Denna filosofiska trend, som påstod sig vara vetenskaplig, menade precis som dagens postmodernism att det inte går att bevisa den materiella världens existens - och om den finns, är det omöjligt att känna den. Detta verk är ett klassiskt svar på dessa argument, som återkommer i ny skepnad idag, och viktig läsning för alla marxister.

”För varje naturforskare som inte förts på villovägar av professorsfilosofin såväl som för varje materialist är förnimmelsen faktiskt den omedelbara förbindelsen mellan medvetandet och yttervärlden, en förvandling av den yttre retningens energi till ett medvetandefaktum. Denna förvandling har varje människa iakttagit miljoner gånger och den iakttas faktiskt vid varje steg. Sofismen i den idealistiska filosofin består i att förnimmelsen inte anses vara förbindelselänken mellan medvetandet och yttervärlden utan en skranka, en mur som skiljer medvetandet från yttervärlden, inte bilden av den yttre företeelse som motsvarar förnimmelsen utan det »enda varande».” - V.I. Lenin, Materialismen och empiriokriticismen